I släktens fotspår

 
När vi var i Hovmantorp så passade vi på att besöka några platser där anfäder till Glenn en gång levde:
 
 
Slätthögs kyrka.Glenns farfars föräldrar bodde och levde sina liv i Slätthög. Gustav Johannesson f.1874 och Sara Maria Danielsson f.1869. Gustav är den man som vi bär namnet Gustavsson efter idag. De fick sju söner och två döttrar. De åtta av syskonen som uppnådde vuxen ålder gav sig alla iväg från Småland och bosatte sig i Skåne.
 
 
 
 
Vi åkte till Aneboda, en liten by som verkligen såg ut som en idyllisk plats.
Här levde Peter Stark med sin familj under tidigt 1800-tal. Peter var farfar till Gustav på fotot ovan. Han var född 1796, soldat och senare korpral och bodde större delen av sitt liv i ett soldattorp, Stenbro nr 65 (som vi dock inte hittade) i Aneboda.
Peters liv var nog dock inte så idylliskt alltid. Han gifte sig ung med Elin, soldatdotter från grannbyn. De fick tre barn i snabb följd och levde i sitt lilla soldattorp. 1824 dog den yngste sonen, Elin blev också sjuk och dog även hon ett halvår senare i lunginflammation. Peter gifte snart om sig med Stina, också hon soldatdotter från en grannby. Äktenskapet blev inte långvarigt, då även Stina dog i lunginflammation efter ett par år. Peter levde sedan ensam med sina fyra barn, två döttrar från första äktenskapet och två söner från det andra. Det var säkert inget lätt liv, förhållandena i dessa trakter i Småland var dåliga under denna tiden. Det var fattigt och svårt att klara sig på skördarna, det ledde ju så småningom till den stora utvandringen till Amerika. 
Peter anklagades flera gånger under åren med barnen hemma för stöld. Det var inte ovanligt att man drevs att stjäla från sina grannar när man inte hade mat att ge sina barn. Peter blev dock påkommen och straffad med bla. spöstraff och kyrkoplikt.
Peter levde i 85 år, en aktningsvärd ålder på denna tiden. De sista 10-15 åren var han dock helt blind.
 
 

Dåtidens vägar som korsas

 
Jag begav mig även ut på en liten utflykt i släktens fotspår när jag var på Söderåsen idag.
Kan såhär efteråt inte låta bli att åter igen slås av tanken på hur många vackra och speciella platser det finns i vårt land, och även då i det närområde som jag tycker mig känna ganska väl. När man ger sig ett stenkast från vägen man åkt så många gånger så öppnar sig nya landskap som man inte visste fanns där.
 
Nu ska ni få en liten historia ur min släktforskning:
 
 
Jag befann mig idag i trakten av Ljungbyhed och tänkte passa på att besöka några platser med anknytning till min forskning. Innan jag började släktforska kände varken jag eller Glenn till att vi hade några släktkopplingar till Ljungbyhed/Riseberga.
 
 
Vi startar vid Riseberga kyrka. Riseberga är idag en liten by med några dussin hus, men har genom historien varit centrum för Riseberga socken/församling (idag är ju Ljungbyhed sedan länge att betrakta som centralort och området är en del av Klippans kommun). Riseberga var förr att betrakta som en ganska stor socken, kyrkböckerna är tjocka med många sidor att bläddra i även om jag nuförtiden gör det digitalt. Det är ett speciellt landskap i området med sjöar, våtmarker, lite skog och jordbruksmark.
 
I början av 1800-talet föddes det tre gossar här på tre ganska närbelägna platser. Dessa tre gossars efterlevande leder mig sedan tre olika vägar fram till min familj idag. Jag vill gärna tro att det måste finnas kopplingar mellan dessa tre familjer även bakåt (dvs att de på något sätt är släkt), men har ännu inte lyckats hitta dem. De bodde här i flera generationer så nära varandra och mellan de flesta gårdar finns ju släktkopplingar.
 
 
Denna gård som kallas Skoghuset och ligger nära Övads boställe utanför Ljungbyhed. Säkert har byggnader ersatts även om några av husen ser ganska gamla ut. Här föddes Nils den 18 juli 1820. Nils hade tre systrar och två bröder och föräldrarna hette Bengt Pålsson och Maria Månsdotter. Bengt och även hans far var också födda på gården. Nils växte upp här och tog över gården efter sina föräldrar. Han gifte sig så småningom med Cecilia Andersdotter från Gråmanstorp. De fick sex barn varav sonen Johan f.1858 är min mormors morfar. 
 
 
 
Detta är Sorröds gård nära Riseberga. Här eller möjligen på någon av granngårdarna (det är svårt att följa exakt var de olika husen har legat) föddes Johannes den 22 juli 1818. Hans föräldrar hette Sven Ingelsson och Hedvig Assarsdotter. Johannes hade inte hunnit fylla två år när hans mamma dog i lunginflammation. Sven gifte dock snart om sig och det föddes ytterligare sex pojkar innan även fadern dog i lunginflammation när Johannes var 14 år. Även Johannes farbror Thomas Ingelsson bodde i närheten med sin familj. Johannes gifte sig så småningom med Thomas dotter, dvs sin egen kusin, Sissela. De fick sex barn, och sonen Tage Tomas f. 1844 är Glenns farmors farfar.
 
 
Nu beger vi oss ett par stenkast österut. Här ligger den lilla byn Storaryd. Här föddes ytteligare en gosse som fick namnet Nils, den 29 oktober 1836. (Han hade även en bror som hette Johannes, namnskicket var ännu ganska enformigt i alla fall på landsbygden.)  Nils hade fyra syskon och hans föräldrar var Göran Svensson och Hanna Nilsdotter. Nils gifte sig med Johanna Andreasdotter och de fick minst fyra barn. Yngste sonen Alfred f. 1876 är min farfars morfar. Dock har vi inga biologiska band, men nog så viktiga sociala då farfar var den jag farfar jag växte upp med.
 
Min farfar Sven (1932-2008), hans morfar Alfred (1876-1960).
Framför står min pappa och hans syster. Gissar att bilden är tagen ca 1956.
 
Kanske finns de kopplingarna ändå?? Jag letar vidare efter släktskap mellan de tre familjerna :-) Är det någon som tror att man nånsin blir klar med sin släktforskning så glöm det, finns alltid nya vägar att gå. Jag tycker det är intressant att ta reda på med om platserna där människorna levde, och försöka ta reda på så mycket som möjligt om hur de hade det.
 
Kanske får jag hjälp på vägen ifråga om släktskapet mellan familjerna ovan genom den senaste tekniken, DNA-teknik i släktforskning. Jag har i alla fall testat mig och väntar nu på analys och resultat från USA. Och bara för att förtydliga för alla så handlar det inte om att förenkla och gå genvägar. DNA-resultatet är bara ett yttterligare komplement till traditionell forskning. Resultatet matchas med alla andra som testat sig och utifrån det kan man dra vissa slutsatser om hur nära släkt man är. Blir spännande att se resultatet och lära sig mer i alla fall :-)

I släktens fotspår

 
 
Eftersom jag har många förfäder som bott i trakterna så åkte vi också på en liten tur för att besöka några av platserna. I Hörja församling nära Tyringe finns en liten by som heter Strandböke. Den letade vi oss fram till, några gårdar i skogen längs en grusväg.
I Strandböke bodde en familj i slutet av 1600-talet som har stor betydelse i min släktforskning. Det var en man som hette Nils och hans fru som tyvärr inte är namngiven i de källor jag hittat. De fick minst sex barn: Sven f. ca 1687, Beretta f. 1690, Inger, f. 1692 Jacob f. 1695, Elna f. 1698 och Lasse f. 1703. 
Sven är Glenns farmors farfars farfars farfar, och brodern Jacob är min mormors farfars farfars morfar, rätt så häftigt! Och gården har bebotts av mina släktingar i många generationer fram till 1800-talet, så det var intressant att se platsen.
 
 
Vi besökte också kyrkan i Hörja. På kyrkogården finns denna gamla gravsten över Åboen Sven Persson, Bosabygget f.1823 och d. 1892, samt hans hustru Nilla Gammalsson f. 1831 och d. 1907.
De levde sitt liv i Saxtorp och Bosabygget som också är gårdar/små byar i närheten. Sven var först gift med Nillas storasyster Johanna, och de fick fyra barn. En dotter Pernilla som sen skulle bli min mormors farmor, och tre söner. Johanna blev sjuk och dog bara 32 år gammal. Sven gifte då om sig med Johannas syster Nilla, och de fick ytterligare tio barn, varav en dotter efter den tidens bruk fick namnet Johanna efter sin moster. 
 
 
Även denna Johanna dog tyvärr ung, och här är hennes gravsten som vi också hittade. 
 
 
 
Vi hittade även gravstenen efter Johannas och Nillas bror, Per Gammalsson, som enligt stenen varit kyrkovärd. Jag vet dock inte så mycket mer om Per, men får försöka gå vidare med att ta reda på...
 
 

RSS 2.0